Patientmedverkan

Patientvärdet finns i toppen av pyramiden.

Client board

Det är obligatoriskt för samtliga sjukhusledningar i  Nederländerna att ha en så kallad ”client board” knuten till sig. De har rätt att ge råd i till sjukhusledningen t ex när det gäller samarbete mellan sjukhus, rökning på sjukhusområdet, besökstider, akutmottagningens entré mm… Detta är ett sätt att försöka göra befolkningens röst hörd i sjukhusens strategiska planering.

Vi får träffa en av medlemmarna i det ”client board” som är knutet till sjukhuset i Zwolle. Hon ger ett mycket engagerat och professionellt intryck och pratar inte så mycket om sin egen sjukhistoria (vi förstår bl a att hon är helt blind), utan mer om arbetet som hon och hennes kollegor utför.

Det är lite olika hur sjukhusen hanterat sina ”client boards”, och det ser därför lite olika ut hur stort inflytande de har. I Zwolle är det, enligt både både patientrepresentanten och sjukhusledningen, ett gott samarbetsklimat. Det är en grundläggande förutsättning. Det finns 9 platser för patientrepresentanter, varav 8 är tillsatta. Man håller på att tillsätta ytterligare en, och det görs på sedvanligt vis med ansökningsförfarande och intervjuer. ”Client board” sköter processen, men sjukhusledningen måste acceptera den tilltänkta sökande innan personen blir erbjuden platsen. Vid sammansättningen av ”client board” är det viktigt att gruppen representerar befolkningen som helhet. Sökande behöver alltså inte ha erfarenhet av att vara patient. Varje representant kan sitta i 2 x 4 år. Man har ett kontrakt på arbete 4 timmar/vecka och ersättningen är 1500 euro (= ca 15000 SEK)/år. Det blir inte mycket kvar, dock, när bensin och parkeringsavgifter mm är betalda…

Deras arbete berör aldrig individuella patientärenden. ”Client board” har egna möten och möten med sjukhusledningen ca en gång/månad. Arbetet innehåller årliga handlingsplaner och verksamhetsberättelser. Omvärldsspaning är också viktigt. Man söker upp patienter aktivt via årliga besök på avdelningarna och i sjukhusets entré för att inhämta synpunkter. Representanten vi pratar med är också engagerad i sjukhusets kommittéer för forskning och utveckling samt patientsäkerhet.

Det finns också en ”kids board”, men den är i sin linda och har inte samma rättigheter som ”client board” (ännu, hoppas jag). Tyvärr är inte barnen lika högt prioriterade, eller så är kunskapen om hur man kan ta till vara barns synpunkter inte så hög (?).

Mirror conversations

Sjukhuset har också skapat förutsättningar för patientmedverkan och att ta vara på patienterfarenheter i sitt förbättringsarbete genom s k ”mirror conversations”.

Under ledning av en samtalsledare (utvecklingscoach) bjuder sjuksköterskorna på en avdelning/klinik in 6-10 patienter som fått vård hos dem. Mötena hålls kvällstid, vid 19-tiden. Patienterna sitter i en halvcirkel mitt emot samtalsledaren, och bakom dem sitter medarbetarna (20-30 stycken)som en ”publik” också i halvcirkelform. Patienterna och medarbetarna kan inte se varandra under konversationen. Samtalet hålls helt och hållet mellan samtalsledare och patienter, där de får berätta om sina upplevelser och erfarenheter, och får inte avbrytas av ”publiken” bakom. Ofta är samtalen helt öppna, men ibland kan det vara så att verksamheten önskar få feedback på något speciellt.

Konversationerna brukar börja med ca 15 min artigt småprat, men sen brukar de utvecklas mot patienternas upplevelser och förbättringsmöjligheter. Ofta interagerar patienterna med varandra under sina berättelser. Efter samtalet får ”publiken”, d v s medarebtarna 10 min för tydliggörande (obs, inte ifrågasättande) frågor. Alltihop avslutas med informellt mingel för samtliga deltagare och tar ca 1,5 timmar i anspråk.

Efter en sådan här konversation är det verksamhetens ansvar att göra en handlingsplan och även delge denna till de patienter som deltagit.

Medarbetarna gör detta inom ramen för sin arbetstid, men patienterna får ingen ersättning. Från start så var det obligatoriskt för samtliga avdelningar/kliniker att genomföra 2 ”mirror conversations”/år, men efter att ansvaret för genomförandet hamnat på de respektive klinikerna så är det inte lika prioriterat. Detta trots att det varit väldigt uppskattat av både patienter och medarbetare. Jag gissar att det behövs kontinuerligt organisatoriskt stöd för att implementera detta arbetssätt på ett varaktigt sätt.

Den här formen av patientmedverkan liknar de ”systemiska möten” som görs inom pneumoniprocessen på SÄS, och tilltalar mig mycket.  Man skulle kunna utveckla metoden med att erbjuda de patienter som vill att även praktiskt medverka i det förbättringsarbete som genereras utifrån konversationerna.

Besök hemifrån

Pingsthelgen innebar ett efterlängtat besök av min 15-årige son Theodor. Som man längtat:) Zwolle har en hel del att erbjuda även för hans generation, har jag förstått! Lördagen var ganska gråmulen och småregnig – perfekt för att utforska stadens alla ”sneaker shops”. Det finns nämligen mängder av dem!! Det provades skor i det oändliga och ändå var det svårt att bestämma sig…

För många modeller att välja bland…

Det finns många ostsorter att välja på också.

På söndagen vackert väder och vi cyklade en runda på 5 mil. Det finns många cykelleder runt omkring staden och på denna fick vi dessutom åka ”cykelfärja” över till andra sidan.

Kanalsystemet innebär att det finns många småhamnar och slussar.

Måndagen (annandag pingst) är fortfarande en helgdag i Nederländerna, och jag hade ledigt från utbytesprogrammet. Theodor och jag åkte till Amsterdam över dagen. Där var det livligt både på kanalerna och gatorna eftersom folk var lediga och vädret vackert. Mycket turister var det! Men vackert, mysigt och avkopplande stämning ändå:)

När man är i Amsterdam finns det också anledning att fundera över sin egen och den nederländska regeringens inställning till prostitution och droger.

På gågatorna hittade vi ”cannabis ice cream” till försäljning… Trodde inte mina ögon först. Tankeväckande och helt vansinnigt, i min mening.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *