Vi är i slutfasen att skruva in det regionala verktyget för att jobba med sökanalys. Vi är inte helt på det klara vad vi ska kalla det för ännu, men det lutar åt ’sökredaktörsportal’. Det kan finnas en poäng i detta namn då man ibland anar att kollegor tror att sökmotorn är en magisk IT-lösning som kan förädla det innehåll den hittar och presentera det innehåll som är relevant för oss när vi söker.
Så är det givetvis inte. Sökmotorns magiska egenskaper är ytterst begränsade. Snarare brukar man jämföra sökmotorer, såväl interna som externa som Google, med någon som är både blind och döv. Sökmotorn kan inte se vad som är uppenbart i en bild eller video, inte heller hör den innehållet i ett ljudklipp eller inspelad video.
Dessutom är dess språkförståelse extremt, vad ska man kalla det, ’maskinell’ kanske? Om de eftersökta orden inte står i klartext i innehållet som eftersöks kan sökmotorn tyvärr sällan hjälpa till. De få gånger sökmotorn ändå kan hjälpa till är när man infört synonymhantering eller annat strukturerat sätt för en maskin att försöka förstå den som skapat ett innehåll.
tl;dr – orkar inte läsa
Kontentan är att man måste jobba med innehållet som är tillgängligt att söka på. Till detta har man verktyg för att utvärdera sökupplevelsen, alltså verktyg för sökanalys. Ett sådant är Kibana, som är det vi på VGR nu testar.
I ett sådant verktyg jobbar man primärt med att hitta vanliga blunders, som att användarna inte hittar material som är viktigt. När man nått den insikten putsar man på innehållet så det blir lättare att hitta i sökfunktionen. Bland annat genom att lägga till mer metadata.
Det handlar om att lära känna sökanvändaren, och med sin webbplats prioriterade mål se till att viktigt innehåll har förutsättning att hittas. Fortsätt läsa ”Sökanalys – ett kollektivt dåligt samvete?”
