Projektrapport: Idéworkshop genomförd för projektet om förarlösa bussar

Nu var det ett tag sedan jag rapporterade om projektet att ha självkörande bussar på Östra sjukhuset. Men här kommer en uppdatering.

Helheten kring projektet

För dig som inte har örnkoll på varenda projekt inom VGR eller läst allt här på utvecklingsbloggen så är detta projekt en fortsättning på det Vinnova-sponsrade projektet jag själv deltog i under 2016 där vi funderade på självkörande fordon, autonom trafik och mobilitet som tjänst i bred bemärkelse, men särskilt för de med lite större behov. Att fokusera på de med särskilda behov brukar ofta komma de flesta till gagn och skapa bekvämlighet för alla – så kallad universell utformning.

Rundvandring på Östra sjukhuset

I slutet av april vandrade jag och Ulrica Cullen från projektetkonsortiet runt på Östra sjukhuset med en områdesansvarig från Västfastigheter. Målet var att lista ut hur vårt projekt skulle kunna genomföras utan att störa eller hindras av de väldigt omfattande byggprojekt som pågår på sjukhusområdet. Sjukhusområdet kommer att byggas till under cirka femton år så det är inte ett alternativ att vänta.

Vandringen gick bra och vår idé ligger i linje med de framtida förhoppningarna om ett modernt resande på sjukhusområdet. Vi har skissat på en tänkbar rutt för utvärdering, men exakt vilken rutt det blir är väldigt beroende på hur området ser ut när vi får dit ett fordon.

Exempel på rutt på Östra sjukhuset
Exempel på rutt på Östra sjukhuset. Spårvagnar är nertill och apoteket är uppe till vänster.

Tanken med denna skiss var att binda ihop spårvagnarna/parkering nedtill i bilden med huvudentrén, samt att sedan forsla folk mot kvinnokliniken, infektion/apoteket, restaurangen och sedan tillbaka. Det är den kompromiss som skulle fungera om vi får fram ett fordon till sent i höst, men om vi får fram ett fordon senare kan den rutten mycket väl vara ett stort hål i marken.

En av leveranserna för projektet så som det formulerades vid ansökan till VGR:s innovationsfond var att arrangera en idéworkshop med folk som jobbar på sjukhuset. Denna idéworkshop hölls i mitten av maj och nedan är resultatet.

Idéworkshop 16:e maj

Under idéworkshopen poängterades att vi med denna exempelrutt missar psykakuten och barnsjukhuset, samt några till viktiga mottagningar. På grund av byggnationer är det svårt att planera detta på förhand så vi får tills vidare hålla det öppet vilken rutt vi kan utvärdera.

Upplägget för idéworkshopen var enkel. Utöver att ge en bakgrund till projektet och det förarbete som gjorts med fokus på synskadade och rörelsehindrade hade vi tre arbetspass.

Grymt bra gruppsammansättning

Du som läst boken Medicieffekten vet vad det här handlar om, eller kanske om du av annan anledning märkt att mångfald i grupper gör susen för att täcka in många infallsvinklar.

Vår grupp hade bland annat representanter vars yrkesroll är utvecklingschef, planeringsledare, områdesansvarig för fastigheter, säkerhet, reception, kvalitetssamordnare, med mera. Utöver dessa är Freddy från sjukreseenheten samt Åsa från avd Mänskliga rättigheter med i projektet.

Projektet har ett antal fokusområden, nämligen:

  • Bussarna i sig.
  • Kringtjänster för resandet (fysiska & digitala).
  • Platsutformning där fordonen rör sig.

Pass 1: Möjligheter?

Första passet handlade om vilka möjligheter man kunde se med att ha dessa fordon på plats. Exempel på frågeställningar:

  • Vad kan en intern skyttelbuss på ett sjukhus medföra?
  • Nyttor med att patienten kommer närmare avdelningen?
  • Kan vårdbesöket börja redan i bussen, typ automatisk incheckning?
  • Vilka positiva möjligheter ser ni utifrån era (och era kollegors) arbetsroller?

Gruppernas bidrag var bland annat:

  • Möjlighet att styra flödet fler förflyttar sig utomhus istället för i kulvert.
  • Bra för SU:s varumärke bra service.
  • Mindre frustration.
  • Direkt anslutning till kollektivtrafik.
  • Lättare att hänvisa patient rätt.
  • Färre uteblivna eller sena besök.
  • Ökad tillgänglighet.
  • Underlättar byggprocessen.
  • Minskar behovet av parkeringsplatser.
  • Möjlighet att registrera sig redan i bussen.
  • Mindre stress för patienter gladare bättre möte.

På följande bild kan du se alla lappar som skrevs om möjligheterna:

De möjligheter som grupperna tog upp
De möjligheter som grupperna tog upp. Bilden är klickbar om du vill ha den förstorad.

Jag som vandrade runt och lyssnade in i gruppernas diskussioner märkte att en hel del handlade om att hitta på sjukhusområdet. Anställda får ganska ofta försöka vägleda patienter på området och en av deltagarna mindes ett tillfälle när inte heller hon var säker på om patienten ens var på rätt sjukhus på grund av en otydlig kallelse. Det verkar finnas utrymme till förbättring och grupperna listade trots detta dessa frågor under rubriken Möjligheter. Positivt!

Pass 2: Hinder, hot och svårigheter

Pass två fokuserade på allt det där som kan gå fel och den oro som kan finnas. Jag skulle kalla det för en proaktiv haverikommission och det är förstås viktigt att inte blint stirra på möjligheter.

Exempel på frågeställningar:

  • Vilka hinder finns?
    • För patienten?
    • Till implementationen av bussar på området?
    • För personalen?
  • Nackdelar med fordon utan förare?
  • Vad innebär det att ledsagaren inte finns?

En ambition är att kunna erbjuda en mer komplett transportlösning så att ledsagartjänster inte behövs fullt så ofta. Det skulle göra att de som annars valt sjukresa eller taxi inte skulle ha en människa som hjälper dem i och ur fordonet. Sen finns det förstås andra hinder, hot och svårigheter kring denna lösning, inte minst då den är okänd.

Gruppernas bidrag var bland annat:

  • Vad händer när taxi och avlämnande bilar ockuperar utrymmet utanför en entré eller mottagning?
  • Innebär resan att SU tar ansvaret för patienten vid påstigning, eller är det först när de checkat in?
  • Ingen förare ingen att fråga.
  • Kommunikations- och informationsbrist, gällande patienter och anställda.
  • Oro för säkerhet, skadade resenärer, försäkringsfrågor, drogförsäljning, hot och våld.
  • Hur får vakter stopp på fordonet om de behöver ingripa?
  • Anställningsstopp och bemanning av fordonet?
  • Det byggs mycket på sjukhusområdet.
  • Bygglov.
  • Praktiska frågor som: var förvaras bussen, laddas, vem tvättar, etc?
  • Vad händer om rutten påverkas med kort varsel?
  • Kan den samarbeta med ambulanser eller kommer den vara i vägen? Hör den ambulanser?

Ett sjukhusområde är speciellt på många sätt. Inte bara det folk som rör sig där utan också att det är en viss skillnad på att bussen inte ska köra över någon och att den inte ska vara omedveten om utryckningsfordon. Att Fry kommer in ambulanser på området är extremt frekvent jämfört med vad man kan vänta sig på andra platser och det är den autonoma bussens uppgift att hålla sig ur vägen.

På följande bild kan du se alla lappar som skrevs om hinder och svårigheter:

Hinder, hot och problem
Hinder, hot och problem. Bilden är klickbar om du vill ha den förstorad.

Pass 3: Lösningsförslag på svårigheterna

Det avslutande passet gick ut på att försöka vara konstruktiv med de föregående svårigheterna.

Exempel på frågor för att stimulera diskussionen:

  • Identifiera något hinder, och:
  • Hur kan hindret eller problemet avhjälpas?
  • Vad ska tänkas på för att komma fram?
  • Vi söker kreativa ingångar till möjliga lösningar.
    • Vem ska pratas med?
    • Hur ska processen förändras?
    • Kan man eliminera problemet?

Gruppernas bidrag var bland annat:

  • Att området byggs om: Bussarna kan faktiskt vara en lösning på ett föränderligt transportbehov under de år området byggs om.
  • Informationsbrist: Utformning av information på olika språk, muntligt, skriftligt, bilder och punktskrift.
  • Kommunikationsbehovet: Information om bussen tillsammans med kallelsebrev till patienten.
  • Förväntan: Ingen tidtabell, bussen väntar inte utan rullar bara på.
  • Ledsagningsbehovet: Idéburet offentligt partnerskap.
  • Säkerhet i fordonet: Larmknapp

På följande bild kan du se alla lappar som skrevs om tänkbara lösningsförslag på svårigheterna:

Förslag på lösningar på hinder
Förslag på lösningar på hinder. Bilden är klickbar om du vill ha den förstorad.

Förslaget att genomföra en riskanalys verkar mycket klokt efter denna genomgång.

Projektets ekonomi har radikalt förändrats

Vår initiala bild var att vi skulle kunna bemanna bussen själva inom projektkonsortiet samt att enda utgiften handlade om inventering. Nu har det visat sig svårt att låna in ett fordon på det sätt vi trodde initialt vilket innebär att projektet behöver lägga mycket tid på att leta ytterligare finansiering.

Preliminära kostnader har gått från 50 kkr till cirka 2,4-4,7 miljoner, summan hänger mycket på vad som ingår. Det kan handla om vem som står för försäkringen, tvätt, bygger garage, m.m.

Det som förändrats i det ekonomiska är att det tydligen kostar väldigt mycket i administration att få alla tillstånd att köra ett förarlöst fordon på en annan plats än där andra bussprojekt redan fått tillstånd. Det vi sökte pengar från innovationsfonden är för kostnaderna att skapa själva rutten, att träna fordonet på sin rutt, men att vi under några få veckor skulle låna ett fordon.

RISE uppskattar att det finns kostnader om fyra miljoner för att det ska vara lönt att ha en buss på Östra sjukhuset.

Så förutom att försöka reda ut mer exakt vad som finns i den estimerade summan jobbar vi nu med att söka mer pengar, skriver ansökningar och jobbar på för att vi ändå ska få till så mycket som möjligt av projektet. Även om vi inte skulle lyckas få fram ett fordon att köra på Östra sjukhuset.

Hitta interna pengar?

Bara sjukresorna som bekostas av regionen uppgår till nästan 350 miljoner under 2018. Så om vi kan erbjuda kombinationen av kollektivtrafik och skyttel på Östra och konvertera en eller två procent av sjukresebudgeten till detta skulle regionen spara pengar.

Sen om en skyttelbuss underlättar för verksamheten under de många år som det byggs om och till på Östra sjukhuset är vår budget inom felmarginalen av byggbudgeten och borde kunna bekostas av regionen självt. Dock är det ett budgetarbete som kommer ta längre tid än vad innovationsprojektet har, projektet ska ha någon form av leverans innan utgången av 2018.

System-of-Systems for smart Urban Mobility (SoSSUM)

Den ansökan vi gjort senast är på 600 kkr för SoSSUM, får vi den har vi halva inne på en betydligt större summa i höst. Så kanske börjar det ekonomiska lösa sig strax efter semestern.

Men om allt går åt pipan har vi ändå en reservplan för att vi ska lära oss så mycket som möjligt. Det handlar om att studera förarlösa bussar på Chalmers under maj, samt när de dyker upp på Lindholmen.

Det finns en del likheter med hur det skulle vara hos oss, dock är den naturliga gruppen användare helt annan. På Lindholmen kryllar det inte av KOL-sjuka, men vi kan åtminstone ta med våra projektkompisar i rullstol och med synnedsättning för att lära oss av det som inte är unikt med ett sjukhusområde.

En likhet mellan projektet på Lindholmen och med Östra sjukhuset är att binda ihop en större parkeringsplats med dit folk egentligen ska, samt att man under ett mångårigt och omfattande byggprojekt ständigt gör det svårt att hitta fram. Så kanske är en skyttelbuss det som gör att folk inte behöver irritera sig kring hur man hittar fram. Kanske är skyttelbussar lösningen på en stor byggarbetsplats transportbehov så där kan fortgå en verksamhet?

Jag, Marcus, kommer vara ledig från midsommar till en bra bit in på hösten. Tills jag kommer tillbaka pågår arbetet i det övergripande projektkonsortiet, så kontakta gärna det projektets tjänstedesigner Ulrica Cullen med frågor, inspel och hur du kan bidra. Henne når du på fornamn.efternamn@norconsult.com, skriv förstås in hennes namn 🙂

Relaterat till projektet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *