Att göra rätt för sig

Hundar – Betalar sällan för sig, men ger mycket ändå.

Många är de tillfällen då jag funderar på hur VGR kan förbättra sin miljö för geodata, alltifrån kvalitetssäkring, lagring, bearbetning och analys till visualisering och kommunikation. För att möta behoven använder vi många olika programvaror, varav flertalet är öppen mjukvara. Jag gjorde en enkel inventering av vad vi använder inom öppen mjukvara för GIS och vad vi betalar för detta:

 

ProgramAnvändning”Licenskostnad”
GeoServerAnvänds på minst två servrar för geodata0 kr
LeafletMinst en extern webbkarta0 kr
OpenLayersViss användning via främst QGIS och GeoServer0 kr
OpenTripPlanner1 installation för test0 kr
pgAdminEtt fåtal installationer0 kr
PostgreSQL/PostGISAnvänds på minst två servrar för geodata0 kr
QGISCirka 90 installationer, gissningsvis används mindre än hälften regelbundet500 Euro till QGIS + 2000 kr för medlemskap i QGIS Sverige
REn handfull installationer, inget större GIS-fokus i dagsläget0 kr
UbuntuServer för geodata0 kr

Ovanpå detta tillkommer alla de bibliotek och som dessa program bygger på, exempelvis GDAL/OGR, GeoTools, Proj, GEOS/JTS, GeoWebCache och säkerligen många fler. VGR har på bara några år blivit en hyggligt stor konsument av öppen mjukvara för GIS och geodata. För detta betalar vi alltså cirka 7500 kr per år till externa parter, högst frivilligt ska tilläggas. Naturligtvis är dessa ”licenskostnader” inte de enda kostnaderna för programmen, det tillkommer kostnader för ex. paketering/installation, förvaltning, hålla kompetens på programmen, server etc. Detta är kostnader som vi hade haft oavsett val av miljö.

Vi finansieras av offentliga medel och jag är helt för att hushålla med resurserna; medel som vi inte behöver för GIS och geodata vill jag heller inte spendera. Man kan stanna där och vara nöjd med att vi får fantastiskt mycket till en väldigt låg kostnad. Programmen kommer sannolikt att fortsätta att utvecklas, med eller utan stöd från VGR. Man kan å andra sidan hävda att vi bör bidra ekonomiskt i betydligt högre omfattning, att vi bara låter andra ta kostnaderna och att vi kan bidra till att höja kvalitet och utvecklingstempo. Vad är rimligt att välja? Jag tänker mig att vi måste se långsiktigt på de val vi gör, lösningarna ska oftast förvaltas i många år. Det ligger därför i vårt intresse att exempelvis så få buggar som möjligt finns kvar när vi paketerar/installerar program och det är ett område där vi skulle kunna bidra mer. Hur är möjligheterna att som offentlig verksamhet sponsra dessa typer av projekt/program? Om det är önskvärt och möjligt, vad är i så fall en rimlig nivå och hur gör vi det i praktiken? Jag lär återkomma om detta framöver.

2 svar på ”Att göra rätt för sig”

  1. Enligt min mening borde offentlig verksamhet jobba mot öppen källkod, samt stödja personer som utvecklar öppen mjukvara vilket är användbart. En person/organisation som lyckats skapa och utveckla en tjänst som har möjlighet att användas borde få ”royalty” ersättning för sitt bidrag till det offentliga rummet, vilket uppmuntrar fortsatt utveckling i det offentliga rummet, och vidare utveckling av öppen programvara. Vidare borde man lägga mer vikt att ”dela” likt inlägg i sociala medier till befolkningen, så om man anser att något inte fungerar optimalt som medborgare, är vägen att ändra på detta inte lång. Argumentet om osäkerhet kring att lämna program öppet fungerar inte längre, då Linux är det mest säkra operativsystemet, nodeJS en av de vanligaste server-miljöerna m.m.

  2. Hej Mattias
    Ja, jag tycker att vi behöver bli bättre på att dela med oss av inte bara öppna data utan även metoder, skript och kod. En del lägger vi upp på deladigitalt.se och bloggen, men vi kan göra mer. Jag räknar dock inte med några royalties för detta, utan jag tycker att man kan förvänta sig det av offentlig verksamhet, att man delar med sig så att en och samma lösning bara behöver utvecklas en enda gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *