Kategori: Digital hälsa

Torsdagen den 8 mars var vi på studiebesök på Sunderby sjukhus utanför Luleå. Det var verkligen kul! För det första är sjukhuset bara drygt tio år gammalt, så miljön är fantastisk. Är man van gamla slitna Sahlgrenska är det som att komma till paradiset. Men det viktiga var att vi fick träffa två eldsjälar som visade sig ha samma tänk som vi själva, Anna-Greta Brodin och Per Pohjanen.

Norrbottens läns landsting har cirka 5000 anställda fördelade på ett antal divisioner där primärvården utgör en division. En platt organisation jämfört med Västra Götalandsregionen. Norrbottens motsvarighet till Vårdaktörsportalen heter VIS, verksamhetens informationssystem, och är byggt i Sharepoint. Det är främst Ögonkliniken och Kvinnokliniken som använder VIS, men ett breddinförande planeras. Systemet har fått ett flertal utmärkelser, däribland Microsoft Health Users Group Award 2012 – ett pris som aldrig tidigare gått till en svensk aktör.

Vi insåg under dagens gång att vi tänker väldigt lika – inte minst när det gäller metadata och semantisk interoperabilitet. VIS-systemet bygger rätt mycket på samma principer som vårt dokumenthanteringssystem Barium, fast med ett annat gränssnitt. Metadatamärkningen är central. Flera kodverk används, t.ex. ICD10, KVÅ och ATC. Man har lagt in alla kodverk i Sharepoint och verksamheten avgör vilket kodverk som är tillämpligt på respektive innehåll. Metadatamärkningen gör att dokument som är relaterade till varandra visas i samma vy. Användaren kan själv lägga upp länkar, bilder och filmer. Vi såg exempel på ögonoperationer som filmats av ett operationsteam och lagts upp i VIS.

Funderingar jag fick efter besöket är: vi bör också använda ICD10 och andra kodverk som är vedertagna i vården och folk kan hantera. Idag har vi SweMesH, som är krångligt och inte så känt. Det måste gå att komplettera med fler för ökad flexibilitet. En annan sak: att låta användaren lägga upp t.ex. filmer från operationer eller andra åtgärder är helt outstanding. Vi måste hitta ett smart sätt att lösa det.

Jag tror dock att det kan vara en risk att bygga in sig i ett enda system som man har gjort i Luleå, och att på så sätt bli beroende av en leverantör. Här i VGR har vi en regionportal som utgör själva teknikplattformen. Sedan har vi de olika dokumenthanteringssystemen, sökmotorn, en separat kodserver osv. Ovanpå det bygger vi ett responsivt användargränssnitt som funkar oavsett vilken enhet man använder. Allt är utbytbart utan att man behöver göra om hela jobbet. Det mesta bygger på öppen källkod och kan återanvändas.

Jag noterade också en annan skillnad i hur vi jobbar: I Norrbotten har man gjort ett otroligt grundligt jobb med det interna innehållet, där man utgått från en uppsättning värderingar som känns gedigna. Det är verksamhetsfolk som ligger bakom VIS. Även om fokus ligger på det  internt producerade innehållet länkar man förstås till nationella och internationella källor. Hos oss i VGR har vi använt konsulter som har intervjuat och observerat olika yrkeskategorier i vården, men vi har inte gått på djupet med värderingar på det sätt som man gjort i Norrbotten. Vi som jobbar med Vårdaktörsportalen i VGR har viss bakgrund i vårdverksamheten men även flera andra kompetenser (logistik, systemvetenskap, webbarkitektur etc) i teamet. I VGR arbetar vi stenhårt med våra interna dokument men lägger också mycket krut på att få nationellt och internationellt material sökbart utan redaktionell handpåläggning (länkning).

Sammanfattningsvis – vi är två landsting med väldigt olika förutsättningar, inte minst när det gäller verksamhetens omfattning och antal anställda. Ändå har vi i grunden samma tänk men med olika infallsvinklar som kompletterar varandra på ett lysande sätt. Vi pratade om att träffas igen på Vitalis i april och att försöka etablera ett samarbete. Vi har mycket gemensamt och kan säkert ge draghjälp åt varandra och åt övriga landsting. Att få till en nationell lösning är målet.